Vetenskapliga nyheter om stamning

Ur Nyhetsbladet juni 2021

I all forskning behöver de fynd man gör ställas i relation till bakgrundsfaktorer hos de personer som medverkar. Ett absolut minimum brukar vara ålder och kön, men även faktorer som tidigare erfarenhet av behandling, socioekonomiska förhållanden och utbildning kan vara avgörande för hur resultaten kan tolkas. 

I stamningsforskning, såsom i mycket annan forskning, har forskningen i huvudsak inriktat sig på män. Historiskt sett finns det olika förklaringar till detta. Numera inkluderas fler och fler kvinnor i forskningsstudier, även när det gäller stamning. Det är däremot väldigt ovanligt att man redovisar resultat av stamningsforskning för kön var för sig, utan data slås ihop till ett gruppresultat. Därmed förlorar man kunskap om eventuella skillnader i resultat utifrån deltagarnas kön. 

Svensk forskning
Mot bakgrund av detta är det glädjande att forskning som belyser just könsaspekten tas emot av forskarvärlden och blir publicerad i vetenskaplig tidskrift. I januari 2021 publicerades en artikel som heter ”Larger reported impact of stuttering in teenage females, compared to males – A comparison of teenagers’ result on Overall Assessment of the Speaker’s Experience of Stuttering (OASES)” i Journal of Fluency Disorders  . Den är skriven av Ineke Samson och kolleger och den undersöker svenska förhållanden. 

Studien syftade till att undersöka hur tonåriga tjejer och killar som stammar upplever att stamningen inverkar på livskvalitet och hur stamningen påverkar deras attityd till kommunikation. En viktig del av undersökningen var att se om resultaten skiljde sig åt mellan könen (ingen deltagare i studien angav annan könstillhörighet än tjej/kille). I studien deltog 26 tjejer och 30 killar som stammar. För att kontrollera att resultaten var specifika för tonåringar som stammar och inte gällde för tonåringar i största allmänhet, undersöktes även icke-stammande tjejers och killars attityd till kommunikation (126 tjejer och 107 killar). Tonåringarna som stammar fick fylla i en enkät med 80 frågor och påståenden om hur det är att prata och kommunicera i olika situationer, vilka känslor som stamningen väcker och på vilket sätt stamningen påverkar känsla av välbefinnande. Tonåringarna som inte stammar fyllde i en anpassad version av samma enkät. 

Upplevelse av stamning utifrån kön
Svaren i de båda enkäterna analyserades för tjejerna och killarna var för sig. Resultatet visade att upplevelsen av att stamma var mer negativ för tjejerna än den var för killarna. Det gällde både situationer i skolan som till exempel att läsa högt eller att hålla en presentation inför klassen och i sociala situationer så som att inleda ett samtal med någon eller prata inför en grupp. Tjejerna som stammar hade också starkare känslomässiga reaktioner på stamningen än killarna. I högre grad än killarna kände de sig ensamma, isolerade och skämdes på grund av stamningen. Det kontrollerades också om förklaringen till att tjejerna svarade som de gjorde berodde på att det faktiskt stammade mer än killarna, men så verkade inte vara fallet. På frågan hur mycket de tycker att de stammar där svarsalternativen var alltid, ofta, ibland, sällan eller aldrig angav alla tonåringar alternativet ibland. 

I gruppen av tjejer och killar som inte stammar fanns också en könsskillnad. Tjejerna tyckte det var svårare än killarna att till exempel hålla en muntlig presentation, prata inför klassen eller prata med någon de träffat för första gången, men den skillnaden var inte alls så stor som den var mellan tjejerna och killarna som stammar. 

Tyst betyder inte nöjd
Sammanfattningsvis visar resultaten från undersökningen att kön kan vara en viktig faktor i upplevelsen av att stamma när man är i tonåren. Tjejernas svar på enkätfrågorna visar att de påverkas mer negativt av sitt tal än killarna och är mer benägna att dra sig undan situationer där man förväntas prata. Detta skulle kunna leda till att omgivningen inte märker de tjejer som skulle behöva få hjälp med stamningen. 

Kunskapen om könsskillnader inom området stamning hoppas vi kommer ha betydelse i klinisk logopedisk bedömning och behandling av stamning och leda till mer jämställd vård. Det är då viktigt att de som finns i tonåringars närhet, till exempel lärare, kuratorer, skolsköterskor och andra nyckelpersoner, har god kunskap om stamning och kan ge stöd till ungdomar och framför allt tjejer som stammar. Detta kan vara avgörande för utvecklingen av en god självkänsla och tillit till egen förmåga att kunna prestera i alla de uppgifter som krävs i skolan – uppgifter som många som stammar har vittnat om att de ibland upplevt som oöverstigliga. 

Sara Edén
Leg logoped
Specialistmottagning för stamning och skenande tal
Logopedkliniken, Danderyds sjukhus

Ineke Samson
Leg logoped, MSc, specialist talflytstörningar
Specialistmottagning för stamning och skenande tal
Logopedkliniken, Danderyds sjukhus
Doktorand, Karolinska Institutet 

[1] Samson, I., Lindström, E., Sand, A., Herlitz, A., & Schalling, E. (2021). Larger reported impact of stuttering in teenage females, compared to males–A comparison of teenagers’ result on Overall Assessment of the Speaker’s Experience of Stuttering (OASES). Journal of Fluency Disorders, 67, 105822.


Ur Nyhetsbladet feb 2021

Vart tredje år går den internationella konferensen Oxford Dysfluency Conference av stapeln, där forskare och kliniker verksamma inom området stamning och skenande tal möts och redogör för och diskuterar nya fynd och framsteg som görs inom fältet. I år var konferensen digital, med deltagare från hela världen. Flera undersökningar som presenterades på konferensen hade gjorts av forskare som själva stammar, både kvinnor och män.

Många intressanta infallsvinklar och perspektiv diskuterades. Bland annat talades om att vi bör ta vara på, och inte skilja ut, de olikheter som finns hos oss människor. Varför inte beskriva stamning som en del av ”neurologisk mångfald” (på engelska neuro-diversity), eftersom mångfald är en del av den mänskliga erfarenheten, i stället för en ”neurologisk brist” (på engelska neuro-deficit)? Många presentationer och diskussioner handlade om hur stamning av samhället kan uppfattas som ett problem som måste ”fixas” av individen själv. Man pratade om att det istället är samhället som måste reformeras och ”fixas” för att alla ska bli inkluderade och få vara med på lika villkor.

Stamning har, historiskt sett, ofta definierats utifrån lyssnarens perspektiv. En forskare och logoped som ägnat en stor del av sitt 25-åriga yrkesliv åt att vända på perspektivet heter J. Scott Yaruss, verksam vid Michigan State University, USA. I detta inlägg om nya rön som framkommer i forskning om stamning har vi valt att redogöra för den artikel som han i december 2019 publicerade i samarbete med logoped och forskare Seth Tichenor vid samma universitet. Artikeln heter ”Stuttering as Defined by Adults Who Stutter”, som översatt till svenska blir ungefär ”Stamning så som det definieras av vuxna som stammar”, och är publicerad i Journal of Speech, Language, and Hearing Research. (Tichenor, S. E., & Yaruss, J. S. (2019). Stuttering as defined by adults who stutter. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 62(12), 4356-4369)

Studien syftar till att utveckla en definition av upplevelsen av stamning så som den uppfattas av personen som stammar själv, både precis när stamningen uppstår i talet och hur den påverkar livet i stort. Genom ett internetbaserat frågeformulär fick 430 vuxna personer som stammar svara på hur de definierar begreppen ”stamning” (på engelska stuttering) och ”stamningsögonblicket” (på engelska moment of stuttering).

Materialet analyserades av författarna med hjälp av kvalitativ forskningsmetod, där svaren delades in i sex olika teman, till exempel ”Kontrollförlust/känsla av att sitta fast”, som handlar om att inte kunna prata på det sätt man vill och ”Kognitiva reaktioner”, som handlar om hur bland annat identitet och självkänsla kan påverkas av stamning.

Författarna kommer fram till att stamning, eller upplevelsen av stamning, så som deltagarna i studien beskriver den, främst handlar om en inre känsla av att fastna eller förlora kontrollen, redan innan orden lämnat munnen. Den här inre känslan kan leda till olika reaktioner när personen hanterar att inte kunna kommunicera på det sätt han eller hon hade tänkt. Dessa reaktioner och följderna de kan få (känslomässiga, beteendemässiga och kognitiva) är också en del av definitionen av stamning. Det primära vid stamning verkar alltså inte vara det som är mest uppenbart för lyssnaren, till exempel omtagningarna eller blockeringarna, utan det som sker inom individen, både fysiskt och känslomässigt.

Även lyssnaren kommer in på ett hörn i tematiken, då många deltagare i studien tar upp hur lyssnarens reaktioner, eller rädsla för lyssnarens reaktioner, påverkar upplevelsen av stamning.

Studien hade många deltagare och de flesta av dem hade tidigare erfarenhet av behandling, stöd- eller självhjälpsgrupper. Detta kan ha bidragit till hur de ser på begreppet stamning, vilket författarna påpekar i slutet av sin artikel.

Förhoppningen hos författarna är att den personcentrerade definitionen av stamning som presenteras i artikeln leder till att vi bättre förstår stamningens varierande natur och därmed bidrar till förbättringar både i logopedisk utredning och behandling samt i forskning.

Sara Edén
Leg logoped
Specialistmottagning för stamning och skenande tal
Logopedkliniken, Danderyds sjukhus

Ineke Samson
Leg logoped, MSc, specialist talflytstörningar
Specialistmottagning för stamning och skenande tal
Logopedkliniken, Danderyds sjukhus
Doktorand, Karolinska Institutet

Sara Edén
Sara Edén
Ineke Samson
Ineke Samson