ISD – Sanna berättar

En dotter till en stammande mamma berättar

Sanna har inte upplevt att mammans stamning har varit ett problem eller påverkat henne. Men hon har ett särskilt minne när det blev för jobbigt för mamman att ringa ett telefonsamtal. 

– Jag kände att jag fick ta på mig ett vuxenansvar. I dag bor hon i Halmstad med sina tre barn och arbetar som ekonom på ett IT-företag. När vi pratar om hennes mammas stamning berättar hon att det bara är vid ett tillfälle som hon har upplevt att mammans stamning har varit ett hinder. Då var Sanna 12 år och det hade brunnit på Tempo så affären realiserade ut de rökskadade varorna väldigt billigt.

– Min mamma älskar att fynda och köpte bland annat en massa stickor, sådana där rundstickor. När vi kom hem så hade hon inte packat ner alla förpackningar, utan hade glömt en. Då ville hon att jag skulle ringa och kolla om den låg kvar. Jag tyckte att det var jättejobbigt eftersom jag tänkte: ”nu måste jag försöka prata med vuxenröst så de inte märker att jag är ett barn”. Rundstickan låg inte kvar vid kassan, så mamman blev lite besviken. Men detta är egentligen den enda gång som Sanna kan minnas att hon fick ta på sig ett vuxenansvar på grund av mammans stamning.

– Jag tycker inte att min mammas stamning har påverkat mig särskilt mycket. Däremot har jag nog fått större förståelse för personer som stammar. Om jag träffar någon så avbryter jag inte, och jag gissar inte heller.

När Sannas mamma var närmare 40 år gick hon på intensiv stamningsterapi för första gången.

– När hon berättade om det så tänkte jag: men du har ju inte problem att prata? Jag tyckte inte att hon stammade hemma. Tyckte inte heller att det var något problem alls eller att det var konstigt. Det var först när mamman gick kursen som Sanna upplever att stamningen började märkas.

– Jag tror att det har att göra med att hon fick med sig talövningar. Det blev i alla fall mer påtagligt att hon stammade. Sanna tror att kurserna var mycket bra för mamman, eftersom hon där fick träffa andra med samma svårigheter, och kunde utbyta erfarenheter.

– Det var nog tack vare kurserna som min mamma tog steget att vidareutbilda sig till sjuksköterska. Hon blev mer självständig och vågade ta för sig mer i livet.

Intervjuad av Alexandra Carlstrand