Det finns så mycket saker som jag skulle vilja berätta om för dig. Hur min dag har varit och om den där söta pojken jag såg.
Han som fick mitt hjärta slå snabbare. Att jag varken ville eller kunde ta blicken från honom.
Jag är så nyfiken och förväntansfull jag är över din reaktion.
Vad kommer du tycka?
Men jag törs inte berätta. Jag är rädd.
Jag undrar om det jag ska till att berätta kommer vara tillräckligt intressant. Nog innehållsrikt för att väga upp ansträngningen som alltid kommer med stamningen.
Att känna pulsen öka, hur det susar i öronen. Känna hur hjärtat slår så hårt och snabbt så det nästan skrämmer mig.
Känna hur ordet ligger på tungan, men hur mycket jag än försöker så kommer det inte fram ett endast ljud.
Många kan och blir obekväma i det ögonblicket. Kommer du också bli det?
Våga håll ögonkontakt med mig. Gör det även om det känns ovant för dig, gör det för min skull. Det ger mig en känsla av trygghet. En övertygelse om att jag är precis lika viktig som någon annan.
Att det jag vill säga också spelar roll.
Jag vill inte att min stamning ska definiera vem jag är. Men det är en stor del av vem jag är. Den har lärt mig om empati, kärlek och medkänsla.
Om att lyckas och misslyckas.
Men framför allt.. Att alltid våga vara sig själv.
/Nathalie Hedin
Har du en berättelse, i text, video, ljud, eller varför inte en teckning, kontakta kansliet@stamning.se
Stamningsförbundet 