ISD – Natasja berättar

En stammande mamma med ett stammande barn berättar

Natasja har stammat sedan hon var barn. I dag är hon trebarnsmamma och stamning finns hos ett av hennes barn. ”Jag lyfter fram det positiva”, säger hon. 

Natasja bor i Skåne med sina barn; en flicka på 8 år, en pojke på 7 år och en flicka på 4 år. Den yngsta flickan började stamma när hon var tre år, men Natasja upplever att stamningen har försvunnit. Pojken började stamma när han var 2,5 år och stammar fortfarande. Han har aldrig fått logopedbehandling för sin stamning, men däremot har han gått hos logoped eftersom han var sen med språket.

– I och med att han nu har en autismspektrumdiagnos är det svårt att hitta någon som kan arbeta med hans stamning. Han tillhör habiliteringen och där säger de att de inte arbetar med stamning. Hon tror inte att hennes pojkes stamning kommer att växa bort, och tror inte heller att hans diagnos påverkar stamningen.

– Han är rätt framåt. Men han vågar till exempel inte alltid beställa på McDonalds. Det kan bero på hans autismdiagnos eller på stamningen. Jag vill i vilket fall som helst inte pressa honom för mycket. Natasja har ofta kontakt med skolan och pratar om sin sons stamning. Hon tycker att det är en viktig avvägning hur mycket läraren ska trycka på eller låta vara. Ibland kan eleverna sitta i en ring och prata i tur och ordning, varvet runt. Natasja berättar att det oftast blir ett kort svar från hennes son, och ibland vill han inte säga något alls.

– Jag är glad att han vågar när han vågar. Jag vet själv att jag inte alltid vågar ringa samtal. Lyfter fram det positiva Natasja är mycket engagerad inom Stamningsförbundet och Skånes Stamningsförening.

– Min son får ut mycket av föreningen, och jag lyfter fram det positiva. Jag brukar säga att det är tack vare honom som vi är med och exempelvis bowlar med föreningen. En stammande mamma med ett stammande barn berättar Det är inte bara Stamningsförbundets barnläger som har betytt mycket för hennes son, utan även för henne själv.

– Det gör så mycket att åka på möten och träffar. Då kan jag slappna av och vara mig själv. Härnösandslägret var den stora höjdpunkten när jag var yngre. Där kunde jag verkligen slappna av. Hennes äldsta dotter har vid ett flertal tillfällen frågat varför hon inte pratar som de andra gör.

– Jag tror att hon vill stamma ibland. Hon och min yngsta dotter har självklart varit med på alla aktiviteter för att de inte ska bli utanför.

När Natasja var barn var det mycket hysch hysch kring hennes stamning. Det var ingenting man skulle prata om. Hon upplever att sin uppväxt med stamning kunde vara ganska svår med bland annat mobbning. – Jag har varit rädd att det skulle hända, att mina barn skulle börja stamma. Jag ville inte att de skulle gå igenom samma sak som jag har gjort, säger hon. Därför är hon noga med att prata om stamning med sin son och lyssnar mycket på hur han upplever det. Hon tycker att det är viktigt att som föräldrar våga prata om sitt barns stamning.

– Det är viktigt att inte bära något inom sig, och att våga prata med barnet. Genom att vara engagerad inom Stamningsförbundet och Skånes Stamningsförening träffar hon ofta andra föräldrar vars barn stammar.

– Fler borde våga engagera sig i en lokalförening. Man behöver inte stamma själv och man lär sig samtidigt mer om stamning och får träffa andra i samma situation.

Intervjuad av Alexandra Carlstrand