Anställda som stammar

Onsdagen den 23 september 2015 arrangerade Stockholms Stamningsförening en temakväll med titeln Stamning och arbetsmarknaden i ABF-huset i Stockholm. Några av föreningens medlemmar berättade här om sina erfarenheter. Under kvällen låg fokus på möjligheter, inte problem. Även logopeden Cecilia Gembäck från Logopedmottagningen Rosenlund på Södermalm i Stockholm deltog, och delade med sig av sina tankar och erfarenheter från sina möten med personer som stammar. KommUNIKations redaktör var där, och rapporterar här från temakvällen.

Axel Riese

Axel berättar att han har varit medlem i Stockholms Stamningsförening i cirka fyra år. Han studerar till civilingenjör med inriktning datateknik på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Han har stammat så länge han kan minnas, och han har gått hos logoped både som barn och i vuxen ålder. Stamningen har gått upp och ner genom åren, men generellt sett har den blivit bättre med tiden, även om det som avgör är dagsformen. Axel upplevde en större frihet efter skoltiden, då man mer självständigt ansvarar för den egna utvecklingen. Han berättar att det tyvärr ges färre tillfällen att träna talet på högskolan än i grundskolan, och han tycker därför att det är bra med talträningskvällar och dylika evenemang. Axel har arbetat som simlärare, han har jobbat i kassan på en bank, och han har till och med arbetat som mjukvaruutvecklare. Han har mött samma hinder i alla dessa arbeten – du måste själv lösa de besvär och problem som uppstår med talet. I skolan är lärarna i någon mån utbildade för att hjälpa till och hantera funktionsnedsättningar, men på arbetsplatser finns inte den förkunskapen. Axel har mött missförstånd och okunskap om stamning i arbetslivet, och han upplever även att det finns vissa uttalade eller outtalade krav på hur du ska vara och bete dig på en arbetsplats. Axel har stött på folk som vill väl, men som tror att det är nedvärderande att särbehandla en person med en funktionsnedsättning som stamning. Axel lyfter dock fram att en person som stammar kan ha andra förutsättningar, och kan kanske inte lika lätt svara i telefon, svara snabbt på hetsiga frågor etc. Stressen på en arbetsplats kan i vissa situationer leda till att kollegor mer eller mindre omedvetet fyller i ord. Axels råd är att man bör ta för sig i arbetslivet, och att man ska vara ärlig med att man stammar. Stamning är inget att skämmas för, och talet ska tillåtas vara olika från dag till dag. Axel har vid vissa tillfällen bett om att få skjuta upp möten, om han har en riktigt dålig dag rent talmässigt. Han upplever att han alltid har fått stöd från sina kollegor. Många människor är rädda för att ta upp stamningen, men det är viktigt och positivt att tala om talet! Axel har avdramatiserat vissa situationer genom att säga ”jag har varit hos logopeden” till sina kollegor. Folk på arbetsplatsen blir då nyfikna, och ställer frågor. Om du har en passion för ett arbete eller en uppgift så framgår detta, och överskuggar allt annat. Axel menar att det märks om du besitter en expertis. Stamningen behöver inte stå i vägen för en persons drömmar. Människor kan ibland bete sig klumpigt, och säga dumma saker, men det är trots allt få som avsiktligen vill dig illa. Axel erkänner dock att han oftast inte säger något om sin stamning innan en anställningsintervju, men att han egentligen tycker att man ska nämna stamningen som ett naturligt inslag.

Ingrid Larsson

Ingrid är 29 år och kommer ursprungligen från Karlstad. Hon berättar att hon gick med i Stockholms Stamningsförening i december 2014. Hon har stammat sedan sexårsåldern, och stammade relativt mycket som barn. Hon har hanterat sin stamning genom att ta sats, och genom att byta ut ord. Hon var blyg under tonåren, men i 18-årsåldern bestämde hon sig för att försöka bli mer framåt. Hon ville dessutom flytta till Stockholm. Vändpunkten kom när hon pratade med en syokonsulent, och berättade att hon ville bli bartender. Syokonsulenten tvivlade på hennes planer, och sa att hon inte trodde att Ingrids blyga personlighet var passande för ett såpass utåtriktat yrke. Ingrid blev arg, och beslutade sig för att gå en bartenderkurs. Hon jobbade då på Posten, och närde drömmen om att faktiskt arbeta som bartender. Ingrid trodde då att man måste var utåtriktad för bartenderjobbet, men idag lyfter hon fram att kompetens inte är något som sitter i talet. Att vara snabb och effektiv är minst lika viktigt som att vara social och utåtriktad. Idag har Ingrid en ganska dold stamning, och hon byter konstant ut ord för att stamningen inte ska märkas. Samtidigt lyfter hon fram att talet blir bättre med åren. Hon har studerat datasystemvetenskap i fyra år. När hon var 25 år tog hon första jobbet som systemutvecklare hemma i Karlstad. Hon gick då även hos en logoped. Ingrid upplever att de flesta kontakterna på jobbet har gått via e-post. Idag arbetar Ingrid med IT på en bank i Stockholm. Hon var orolig när hon sökte detta jobb, men hon har förstått att de valde henne för hennes analytiska förmåga. Att vara utåtriktad var här inte en avgö- rande egenskap. Ingrid lyfter fram att man ibland måste tvinga sig till att göra saker som är skrämmande. Ingrid betonar att det är oerhört viktig att välja att arbeta med något som man gillar. Man bör vid varje beslut fråga sig varför man tar just detta beslut. Är det den enkla vägen, eller är beslutet grundat på egen vilja? Att trivas på arbetet bidrar till att uppnå en bra livssituation, och idag känner sig Ingrid tryggare i sig själv, och hon vet att hon är bra på sitt yrke. Att prata mycket, och att ständigt byta ut ord, tar dock mycket energi.

Andrea Daleflod

Andrea bor i Uppsala, är 29 år, och har varit med i Stockholms Stamningsförening i några år. Hon har stammat sedan femårsåldern, men det blev till ett problem först senare i livet. Andrea har gått TALAkademins kurser sedan fjortonårsåldern, men det tog henne tretton år innan hon kände att hon kunde använda sig av teknikerna utanför talträ- ningssfären. Hon vill främst tala om de senaste åren av sitt liv, då talet har fungerat som bäst under denna period. Andrea har en kandidatexamen i professionell svenska, men har i efterhand kommit fram till att hon gärna hade gått media- och kommunikationsprogrammet. Ett tidigt jobb var på IKEAs restaurang, men hon vantrivdes, upplevde att hon inte hade någon kontroll på talet, och slutade arbetet efter två år. Det var svårt att hitta ett arbete efter examen. Dock fick Andrea en drömpraktik hos Språkrådet i Stockholm, vilket är Sveriges högsta instans för språkvård. Andreas tal blev under denna praktiktid allt bättre, och under ett halvår fick hon känna på att arbeta med det hon kände att hon var bra på. I augusti 2014 gick Andrea med i dåvarande Folkpartiet, och började arbeta intressepolitiskt. Hon blev rekommenderad att arbeta som valarbetare, vilket hon gjorde under en månads tid. Det var ett socialt arbete, och det var bra att hon fick tillträda jobbet omgående. Hade hon getts betänketid hade hon kanske inte vågat hoppa på tå- get. Arbetet gick bra, vilket stärkte Andrea. Under hösten 2014 gick Andrea på jobb-coachning. Hon gjorde då ett val att vara muntligt aktiv, och hon upplevde att hon blev väl bemött. Hon kände att hon var starkare än många av de andra arbetssökande, och hon blev rekommenderad av sin handläggare att se över kontaktnätet. Detta ledde till att hon i december 2014 fick en praktikplats hos dåvarande Folkpartiet, för att sedan erbjudas en tillfällig anställning som biträdande politisk sekreterare i Uppsala Kommun. Andrea älskar att skriva, och jobbar i dagsläget med att skriva politiska skrivelser och debattartiklar. Arbetet innebär också att vara med och ordna evenemang och möten för partimedlemmar. Hon tycker fortfarande att det är jobbigt med telefonsamtal. Hon tycker att det är svårt att inte ställa för höga krav på sig själv, även om hon vet om att det inte alltid går att vara perfekt. Hon pekar på att hon brukar tänka att hon ska vara stamningsfri, samtidigt som hon vet om att det är mer eller mindre ett ouppnåeligt mål. Andrea känner sig idag uppskattad på arbetsplatsen, och hon undviker inte längre att presentera sig. I arbetslivet måste man vara framåt, och tvinga sig att gå fram och hälsa och prata med människor. Andrea vet om att det är en utmaning att hitta jobb då den tidsbegränsade anställningen löper ut, men Andrea känner sig positiv. Hennes dröm är att kunna livnära sig på skrivandet.

Gabriel Almegård

Gabriel är 25 år och har stammat hela sitt liv. Sedan fjortonårsåldern har han spelat in sin röst, och har då testat att förställa rösten på olika sätt. Detta har varit en hobby, och han har alltid tyckt att det har känts väldigt roligt. Idag har han en egen studio, och en agentur som har försett honom med diverse reklamjobb där han har gjort röster till reklamfilmer. Efter gymnasiet pluggade Gabriel radio i Båstad. Han har aldrig tänkt så mycket på sin stamning, men han har alltid älskat att spela in olika röster, och han menar att så länge man uppskattar det man gör så blir det bra. Han säger själv att det är ett udda val att vilja arbeta med reklamröster om man stammar, men han anser samtidigt att man ska testa att följa sina drömmar. Vill man bli skådespelare eller buktalare så ska stamningen inte ses som ett absolut hinder. Gabriel får ibland manus med ord som han har svårt att säga. Till skillnad från i verkliga livet så måste man som reklamröst följa manus, och det går inte att byta ut ord. Eftersom Gabriel spelar in rösterna i sin egen studio så jobbar han på till dess att han är nöjd med inspelningarna. Han slipper då även att känna press från en övervakande arbetsgivare. Så länge som slutresultatet blir bra så är agenturen nöjd.

Av: Johan Jarl

Bjørn Erik Sættem Storebrand

Stamning är ett livslångt vaccin mot lättvindighet

Det finns 40 000 personer som stammar i Norge. Kommunikationschef Bjørn Erik Sættem Storebrand är en av dem.

Att kommunikationschef Bjørn Erik Sættem stammar är knappt märkbart när vi träffar honom i Storebrands huvudkontor på Lysaker i Bærum. Det var annorlunda när han var barn. Då var stamningen en ständig utmaning. Högläsning var det största hindret. – I skolan stammade jag mycket. Det var obehagligt att behöva tala högt i klassen, men jag har alltid pushat mig själv. Jag läste precis så högt och länge som de andra i klassen, även om jag inte läste lika många meningar, sade han. Stamningen präglade stora delar av vardagen. När den fasta telefonen ringde hos familjen Sættem i Molde, var det nästan aldrig Björn Erik som tog samtalet. Tanken på att fastna mitt i en mening var skrämmande. Likaså var det när han skulle till affären. I stora delar av sin barndom gick han aldrig till den lokala kiosken. – Jag gick hellre fem hundra meter längre för att handla i affä- ren, där jag kunde ta vad jag ville och betala i kassan. Då behövde jag inte vara rädd för att börja stamma när jag skulle beställa över disk. T-t-t-tuggummi var så hemskt svårt att säga.

Får inte hjälp

Tonåren är för många personer präglad av osäkerhet. Behovet av att passa in i kompisgänget är viktigare än allt annat. En funktionsnedsättning kan öka sannolikheten för att bli mobbad och inte passa in. Stamning är en sådan funktionsnedsättning, eftersom det är lätt för mobbaren att göra narr av den som stammar. Mobbning kan göra problemet värre och leda till att den som stammar skärmar av sig och undviker situationer där stamningen blir uppenbar. Stamning i barndomen kan därmed ge sår för resten av livet. Björn Erik var aldrig ett mobbningsoffer. Han kunde hävda sig bra i andra områ- den, han var bra i idrott och självskriven i fotbollslaget. Dessutom var han duktig i skolan och hade föräldrar som stöttade honom på ett fint sätt. – Bry dig inte om ifall du stammar, sade de, du har så många andra styrkor. När du hör det i 20 år så hjälper det! Björn Erik fick dessutom hjälp av en logoped och i skolan hade de flesta lärare ett bra förhållningssätt till stamningen. Allt detta ledde till att han idag hanterar stamning på ett bra sätt. Men Sættem förklarar att behandlingsutbudet är otillräckligt 2014. – Det råder stor brist på logopeder med specialkompetens om stamning. En väntetid på mer än ett år är inte ovanlig, och det är värst i små kommuner. Det gör att många barn tyvärr inte får den hjälp som de behöver. NIFS (Norsk Intresseforening For Stamme) har nu en lista över logopeder med erfarenhet av stamning. Listan publicerades på deras hemsida stamming.no i slutet av december (2014, redaktionens anmärkning).

Tog utmaningar

Björn Erik Sættem ubildade sig till civilekonom. Innan han kom till Storebrand var han journalist och så småningom redaktör för tidningen ”Dina Pengar”. Då var han också ekonomikommentator på frukost-tv på TV2. Att vara på live-tv är nervkittlande även för den mest medievane programledaren. För någon som stammar kan det verka som en ren mardröm, men Björn Erik kände att det var ett erbjudande han inte kunde tacka nej till. – Jag har sällan undvikit situationer på grund av min stamning, åtminstone inte i vuxen ålder. Det är det som har gjort att jag är den jag är idag. Men jag ska erkänna att jag sov dåligt varje kväll innan en direktsändning, säger han med ett leende. Den stora vändpunkten kom när han deltog i McGuire-programmet år 2000. Det är en metod som inte botar stamning en gång för alla, men som gör det lättare att kontrollera stamningen. – Jag lärde mig hur man använder andning och pauserför att få flyt i talet. Nu kan jag tala med samma teknik som en operasångare, och då stammar jag minimalt.

Begränsad i arbetslivet

Bjørn Erik Sættem är ordförande i det norska stamningsförbundet NIFS. Det har gett honom stor insikt i hur andra med stamning upplever mötet med arbetslivet. Huvudintrycket är att de flesta klarar sig bra, men att stamning kan på- verka utbildning, jobbmöjligheter och karriär. – Stamning kan te sig mycket annorlunda från person till person. Vissa stammar mycket och svårt, andra lite och lätt. En majoritet väljer nog yrken där det finns mindre krav på att kommunicera med andra, säger han. Det finns lite forskning om den stammandes förhållande till arbetsmarknaden i Norge. Situationen för vuxna som stammar var emellertid temat för en masteruppsats i specialpedagogik vid universitetet i Oslo år 2013 (Inglingstad och Steine). Studenterna gjorde en undersökning bland medlemmarna i NIFS. Resultaten visar att de som stammar har en mängd olika yrken, men även att två av fem personer säger att stamningen har påverkat deras val av utbildning, och därmed deras val av jobb. Hälften av de som deltog i studien tror att stamningen har hindrat dem från att avancera på arbetsplatsen. En av de intervjuade säger: hade jag inte stammat hade jag övervägt chefsbefattningar. En arbetslös intervjuad säger: stamningen har gett mig problem i jobbsammanhang, att hitta ett jobb. Jag skulle aldrig haft problem med att få ett fast jobb, om jag inte hade stammat. – I värsta fall kan stamning leda till att du blir av med jobbet, men det finns tack och lov få personer som har så stora svårigheter, säger Sættem.

Prata om det

Att gå på en anställningsintervju är en utmaning för de flesta. För den som stammar är utmaningen större. – En jobbintervju är förmodligen den svåraste situationen som en person som stammar kan befinna sig i. De flesta stammar mer än de gör i vanliga fall, säger Sættem. Rådet han ger till intervjuaren är att vara som vanligt. – Ge personen tid att prata färdigt. Människor vill ofta fullfölja meningen för de som stammar. Det bör de inte göra, då det bara ökar stressen hos den som stammar. Behåll normal ögonkontakt och bete dig som vanligt. Men det är inte tabu att prata om stamning på en anställningsintervjun. – Nej, det bör vara helt okej. Jag har vid en anställningsintervjun fått frå- gan om jag tror att stamningen kommer att bli ett problem i samband med jobbet. Jag tycker att det är bra att arbetsgivarna tar upp detta. Det ger en naturlig ingång för att prata om stamning. Om du har anställd medarbetare som stammar, och du märker att personen undviker situationer som kan vara svåra för personer som stammar, är det lämpligt att ta upp detta i ett personligt samtal. – När du till exempel märker att den anställde inte begär ordet vid avdelningsmö- ten, fråga då om det är något som du kan göra för att förbättra situationen. Kanske är det lättare för personen att skicka ut ett meddelande i förväg än att behöva lägga fram ett ärende muntligen. Eller så kanske personen tycker att det är okej att prata om stamningen på ett avdelningsmöte, så att de andra får bättre förståelse.

Påverkas av dagsformen

Björn Erik Sættem har lyckats med en karriär som inte är självklar för en person som stammar. Han har lärt sig att kontrollera stamningen, men han kommer aldrig att bli av med den helt och hållet. – Stamningen kan variera något beroende på situationen och dagsformen. När jag deltar vid ett möte med många viktiga människor runt bordet, kanske det händer att jag tänker mig för tre gånger innan jag säger något av rädsla för att stamma. Om jag tror att jag har något viktigt på hjärtat, så säger jag det ändå. Är det mindre viktigt kan det hända att jag avstår från att säga det när jag har en dålig dag. – Har jag sovit och ätit dåligt så påverkar det min stamning, eftersom jag inte har energi att använda mina krafter till att bruka taltekniken.

Vaccin mot lättvindighet

Sættem påpekar emellertid att stamning också har positiva aspekter. – Jag har varit tvungen att våga prata om mina svaga sidor. Att visa sig sårbar inger förtroende och trovärdighet och det gör att andra vågar vara öppna mot mig. – Stamningen har också en positiv inverkan på mitt nuvarande jobb som informationschef. Jag arbetar bland annat med medieträning för chefer i Storebrand. Under perioder i mitt liv har jag haft en hög tröskel för att ta till orda. När du har vägt dina ord med guldvåg under 42 år, har du lärt dig goda formuleringar och att förmedla budskap. Hur skulle jag säga att min funktionsnedsättning har påverkatmig i allmänhet på arbetsplatsen? – Jag har känt att jag har varit tvungen att prestera bättre än andra för att kompensera för min funktionsnedsättning. Jag har arbetat fler timmar, sagt ja oftare, läst mer litteratur och deltagit i flera seminarier. Det finns förmodligen många människor med funktionsnedsättningar som känner på det sättet. En person som kämpar med en funktionsnedsättning ger gärna lite extra. Arbetsgivarna bör ha det i åtanke när de anställer. Jag tror att stamning är ett livslångt vaccin mot lättvindighet, säger Björn Erik Sættem.

Ur Tidningen: Personal og Ledelse, 8-14.

Text: Ole Alvik, fritt översatt av Anita S. Blom

Fakta från NIFS (Norsk Intresseforening for Stammen) för arbetsgivare

Vissa människor stammar mycket, medan andra personer stammar lite. Samma person kan ha stora variationer i sin stamning beroende på situation och dagsform.
Om du möter en person som stammar på en anställningsintervju, ska du inte ha fördomar. Kom ihåg att intervjuer är stressiga, och förmodligen en av de svåraste situationer som en person som stammar kan utsättas för.
Vissa personer som stammar kan känna en rädsla för att tala i telefon, särskilt i kontorslandskap. Gäller det en kollega på din avdelning? Prata i så fall om det och hitta en lösning tillsammans.
Vissa jobb, såsom nyhetsuppläsare och 112, kräver vissa kommunikationsfärdigheter, men de allra flesta jobb är möjliga för den som stammar.
Personer som stammar har samma ambitioner och mål som människor som inte stammar