Lyssna här på Anitas funderingar kring stamning.
Samt en dikt:
Varför ser du så på mig?
Varför ser du så på mig?
Har du aldrig sett mig så ledsen förut?
Jag vill så gärna prata
Skoja och skämta
Berätta vad jag tänker och tycker
Ge svar på tal
Förklara saker och ting
Tala om vad du betyder för mig
Tala om varför jag är ledsen
Men orden, de bara fastnar.
Varför ser du så på mig?
Har du aldrig sett mig så arg förut?
Folk pratar förbi mig
Folk skrattar
Folk avbryter och fyller i
Folk tror inte på mig
Jag kan, man kan inte visa det
Får inte chansen
Jag kan inte ens skälla på dem
För orden, de bara fastnar
Varför ser du så på mig?
Har du aldrig sett mig så glad förut?
Jag skrattar och dansar
Jag pratar och skojar
Jag bryr mig inte
Jag har fått en ny vän
Jag tycker om mitt jobb
Min man älskar mig
Min dotter fått beröm i skolan
Och orden, de bara flyter
Varför ser du så på mig?
Har du aldrig sett mig så stark förut?
Visst kan jag prata, bara jag får tid
Visst kan jag arbeta, bara jag får visa det
Visst kan jag skoja och skämta, bara ni lyssnar
Jag mår bra
Jag vet att jag kan
Jag vet att jag duger
Jag är stolt över den jag är
Och orden? Vem bryr sig!
Anita S. Blom (copyright)
__________________________________________
Har du en berättelse, i text, video, ljud, eller varför inte en teckning, kontakta kansliet@stamning.se
Stamningsförbundet 