Upprop kring podcast-projekt

Journalistfråga till barn eller föräldrar till barn i 14-17 årsåldern:

Jag stammar själv, och arbetar med ett podcast-projekt på idéstadiet där vi just nu samlar in erfarenheter om vilken målgrupp och ämnen vi ska rikta in oss på.

Jag skulle därför vilja veta hur tonåringar i 14-17 årsåldern upplever sin stamning. Hur ser det ut idag? Har du några förebilder, exempelvis en Youtuber, och är det viktigt att ha det? Hur tror du kunskapen om stamning ser ut bland personer du inte känner? Hur hanterar skolan muntliga presentationer? Dela gärna med dig av din upplevelse.

Förälder, hur skiljer sig ditt barns upplevelse från när du var ung? Har sociala medier gjort någon skillnad?

Personernas namn kommer inte att figurera, utan svaren blir anonyma. Jag är intresserad av din erfarenhet och uppfattningar och om vissa saker blivit lättare eller svårare när det gäller din eller ditt barns individuella stamning.

Tacksam för svar senast i början av vecka 25!

Hälsningar,
Fredrik Thoren
hej@fredrikthoren.se

2 reaktioner till “Upprop kring podcast-projekt

  • Hejsan Stamningsförbundet.

    Jag är 15 år gammal och har stammat så länge som jag kan minnas. Min stamning har direkt eller indirekt format mig till den jag är idag och hur jag upplever världen. Min dag ser inte värst olik ut från andra ungdomar dock, enda skillnad att jag inte är mycket social med personer jag inte känner väl, och efter att skoldagen är slut går jag hem och pluggar, ritar, läser eller spelar istället för att vara hos kompisar.

    Personligen tycker jag att det är viktigt att ha minst en förebild som ung, jag har under hela mitt liv haft familj eller personer på nätet att se upp till, att vilja ära och leva upp till. Jag krediterar mina mycket goda betyg och kunskap från just detta driv (samt min tidigt vuxna, ”opartiska” förståelse.) Jag tror inte att en förebild behövs men att det generellt endast är positivt med en god förebild, för jag tänker mig att motsatsen sker med en dålig förebild.

    Kunskapen för stamning hos det generella folket skulle jag säga är bra, det kan alltid förbättrats men jag har aldrig mött någon med fel uppfattning. Förståelsen som folk har för stamning är det viktigaste enligt mig, att ändå se en som en vanlig person utan anledning till att behandlas annorlunda. Det händer att man möter folk som inte ger en tid att alltid prata eller som fyller in ens ord när man stammar men detta stör mig inte värst, de försöker endast hjälpa.

    Muntliga presentationer under min skolgång har säkerligen varit det som skänkt mig mest stress rädsla och ledsamhet. Jag har under mina tidiga år inte vetat hur jag skulle hantera, det har endast varit en tid av olycka men jag erkänner att mina lärare försökte hjälpa mig, bara inte på det bästa sättet för mig. Inom relativt ny tid har jag sökt förståelse för hur jag vill stoppa denna rädsla av min. Det var hyfsat simpelt, att visa mina förmågor och kunskap genom andra vis. Även fast lärare under hela min skolgång försökt hjälpa mig genom att jag fått presentera inför färre antal personer eller liknande så hjälpte inte det, lösningen för mig var en annan redovisningsform. Detta är inte ett fel av lärare, jag önskar endast att det varit tydligare för sådana som mig att den möjligheten fanns.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s